Innehållsförteckning

    1.9.1 OBM-processen

    Experimenten med att utveckla de bottenblåsande processerna, Bessemer och
    Thomas, till att använda 100 % syrgas pågick under hela 1940- och 1950-talen och
    först i mitten av 1960-talet hittade man den tekniska lösningen. Problemet var överhettning i dysorna på grund av att den kraftiga exoterma reaktionen inte kyldes av kväve som var fallet vid blåsning med luft. Lösningen var att kyla med gasformiga kolväten eller olja i ett yttre koncentriskt rör. Energin som gick åt för att spjälka kolvätena hjälpte till att kyla dysorna.

    Processen kom att heta OBM (Oxygen Boden Maxhütte) och liknade Bessemer-
    /Thomasprocessen, se Figur 12. Processen hade en god omröring och lämpade sig även för fosforrikt råjärn. OBM-processen kom sedermera att utvecklas till en rad
    varianter och ingår idag tillsammans med LD-varianterna i begreppet ”de moderna syrgasprocesserna” som står för konverteringssteget vid stålframställning från flytande råjärn.

    Figur 12. Schematisk bild av en OBM-konverter. Källa: Stål, utgiven av Järnbruksförbundet (nuvarande Stål- och Metallförbundet).