Innehållsförteckning

    0.14.1 Beskrivning och chargeförlopp

    I Figur 11 nedan visas en principiell figur av LD-processen.

    Figur 11. Principiell bild av LD-ugnen.

    Utrustningen är mycket enkel. Konvertern består av ett upprättstående kärl. Syrgaslansen förs in lodrätt ned mot badytan. Vid blåsningen sätt en stor avgashuv över öppningen. Konvertern kan vridas kring en axel för att fungera vid de olika momenten i chargeförloppet som visas i Figur 12 nedan.

    Figur 12. Chargeförloppet i LD-ugnen.

    Chargeförloppet i ett LD-stålverk följer i regel ordningen:

    • Skrot chargeras
    • Råjärn chargeras
    • Konverten tippas i vertikalt läge
    • Syrgaslansen sänks ned i konvertern
    • Syrgasblåsningen börjar, under blåsningens gång tillsätts slaggbildare
    • Blåsningen slut, provtagning och temperaturmätning
    • Eventuell omblåsning om föreskrivna värden ej uppnåtts
    • Tappning
    • Legeringstillsats i skänk under tappningens gång
    • Slaggtappning

     

    Chargetiden är cirka 35-40 minuter varav blåsningen pågår 15-20 min. Den totala tiden mellan två charger, den så kallade ”tap to tap” tiden är i regel 50-55 min.

    0.14.2 Energibalansen

    Om man betraktar konverteringsprocessen ur energisynpunkt skall man finna hur genialt det är att den produkt, råjärnet som masugnen levererar i sig inkluderar bränslet för nästa processteg. Ugnen kan göras väldigt enkel utan komplicerade värmetillförselanordningar. Själva LD-ugnen (konvertern) är i princip endast ett keramikinfodrat reaktionskärl. Att bränslet finns i badet gör att värmeöverföringen kan göras effektiv vilket gynnar produktiviteten.

    I tabellen nedan visas energitillskott vid förbränning med syrgas:

    Tabell 2.

    Observera att man i slutfasen önskar ha bränt så lite Fe som möjligt ur utbytessynpunkt. Vid en normal konvertering utvecklas per ton råjärn cirka 200 kWh. Denna energi skall täcka en höjning av badets temperatur med cirka 300ºC, smältning av skrot och slaggbildare samt värmeförluster.

    För att styra processen mot rätt sluttemperatur kan antingen kylmedel eller bränsle
    tillsättas när som helst under blåsningen. Som kylmedel används oftast styckemalm
    eller sinterpellets och som bränsle tillsätts någon Si-bärare som till exempel FeSi.