Innehållsförteckning

    2.2.1 Viktigt för effektiv förbränning

    Följande parametrar är viktiga för effektiv förbränning:

    2.2.2 Blandningsförloppet

    Brännaren måste blanda luft och bränsle så bra att det tillsatta syret når allt bränslet. Jämför med att blanda två olika färger i en burk. Man måste blanda mycket noga för att stråk av någondera färgen ej skall synas. Detsamma gäller för brännaren. Det får ej finnas stråk av vare sig ren luft eller rent bränsle. Dessa stråk kanske aldrig utjämnas utan fortsätter genom hela ugnen. I stråk med för mycket luft kan man få glödskalsbildning eller avkolning på stålytan. Där det finns för mycket bränsle, kan ej bränslet förbrännas till fullo. Brännbara gaser följer då med avgaserna ut från ugnen, och det innebär energiförluster.

    2.2.3 Luftfaktorn

    Vad är då den så kallade luftfaktorn? Jo, det är ett tal som betecknar hur mycket luft, som faktiskt tillförs, i förhållande till vad, som teoretiskt skulle behövas vid perfekt förbränning, så kallad stökiometrisk förbränning.

    Luftfaktorn 1 betyder att exakt rätt mängd luft, som behövs för att förbränna en viss mängd bränsle, tillsätts i brännaren. Luftfaktor > 1 (betyder större än 1) innebär att mer luft än vad som behövs tillsätts. Förbränningen är då överstökiometrisk. En luftfaktor < 1 (mindre än 1) innebär att luftmängden är mindre än den erforderliga. Förbränningen är då understökiometrisk. Observera att luften skall tillsättas i brännaren och inte genom några läckage vid luckor et cetera.

    I praktiken kan inte en brännare blanda luft och bränsle helt perfekt utan man tvingas tillföra en aning ”extra” luft för att vara säker på att allt bränsle kan förbrännas. Luftfaktorn bör alltså ligga strax över 1 vid effektiv ugnsdrift.

    Om brännaren tillförs alldeles för mycket luft, kommer denna extra luft att komma in i ugnen genom brännaren vid en låg temperatur och lämna ugnen med avgaserna vid en hög temperatur. Den extra luften deltar inte i förbränningen, utan ger endast ökade förluster och onödigt hög bränsleförbrukning.

    Används för lite luft bränns ej allt bränsle upp, och en del av energin blir i stället outnyttjad och följer med avgaserna ut som brännbara gaser. Dessa avgaser kan då också vara mycket giftiga av det endast delvis förbrända bränslet, eftersom kolmonoxid kan ha bildats.

    Lämplig luftfaktor vid förbränning av:
    gas 1,05 – 1,07
    olja 1,10 – 1,15

    Kom ihåg: Om en onödigt hög luftfaktor skulle bestraffas med böter, så borde en luftfaktor under 1,05 ge fängelse.

    Anmärkning: Det finns dock speciella ugnar som medvetet körs med en luftfaktor lägre än 1,0 för att skapa en reducerande atmosfär i ugnen.

    2.2.4 Flamhållningen

    Den vid förbränningen bildade flamman får ej släppa från flamhållaren (eller brännarnosen som den också kallas), utan skall hela tiden hållas kvar vid denna.

    Jämför med en svetsflamma som släpper. Svetsen slocknar omedelbart. En flamma i ett varmt ugnsrum kanske ej slocknar direkt, om pådraget är högt och ugnen uppe i hög temperatur, men då pådraget minskas slocknar kanske flamman, eftersom värmeutvecklingen minskar och därmed förutsättningen för att en fri flamma skall kunna brinna.

    Flamhållningen påverkas av bränslets förbränningshastighet och av temperaturen. Flamman brinner i riktning mot det tillförda bränslet, och om flammans front rör sig med exakt samma hastighet som bränsleströmmen, så hänger flamman kvar vid brännaren och släpper ej.

    Flamhållningen beror också på hur brännarens nos är utförd och på hur luft/bränsle tillförs. Plana ytor ger på sin baksida en virvelbildning, som stabiliserar flamman. Stabilisering kan även erhållas genom att sätta rotation på bränsle/luftblandningen. Även den keramiska dysan utanför brännarnosen ger en stabilisering, genom att den blir mycket varm och höjer förbränningshastigheten, så att utblåsning ej sker. Konformen hos dysan ger plats för det av temperaturhöjningen expanderande gasflödet, så att hastigheten hålls relativt konstant.

    2.2.5 Brännarimpulsen

    Brännarimpulsen är beroende både av hastigheten och av mängden hos den utströmmande bränsle-luftblandningen. Högre hastighet och/eller mängd ger högre impuls.

    Brännarimpulsen bör vara så hög som möjligt, utan att flamman blåser ut eller att ljudnivån blir för hög. En hög impuls innebär att brännaren sätter fart på ugnsavgaserna, så att de rör sig snabbt genom ugnsrummet. Hög hastighet ger bra värmeöverföring. Jämför med hur det känns då man blåser på sin hand i en het bastu. Handen känns som om den utsattes för en brännande luftström,
    medan den övriga kroppen kan vistas i bastun utan alltför intensiv värmekänsla.