3.3.1 Värmning kan ske med bränsle eller elenergi
Gasol, olja, processgaser och naturgas är de vanligaste bränslena i ugnar och pannor. För bränslen krävs brännarsystem, medan elvärmningen kräver moståndselement eller induktionsspolar tillsammans med omformare och elektronisk styrning.
3.3.2 Bränsleeldade ugnar
Vid bränsleeldade ugnar produceras heta gaser som avger sin energi till ämnet genom strålning och genom konvektion. Detta är ett mycket effektiva värmeöverföringssätt. Nackdelen med bränsleeldade ugnar är de stora förlusterna som uppstår genom att heta avgaser lämnar ugnen.
Det finns olika metoder att minska avgasförlusterna. Ett sätt är att återföra en del av avgasernas energi till förbränningsluften genom förvärmning i en rekuperator. Ett annat sätt är att använda delar av energin för att värma vatten eller producera ånga, som används för till exempel uppvärmning av lokaler, tappvarmvatten och processbad (exempelvis betbad).
3.3.3 Elvärmda ugnar
Elvärmda ugnar har ej några avgaser som ger höga förluster. De är lätta att reglera och har en hög verkningsgrad. Elugnar har dock normalt högre investeringskostnader än bränsleeldade ugnar. Driftkostnaderna kan vara lägre eller högre än bränsleeldade ugnar – förutsättningarna varierar från fall till fall.
De motståndsvärmda ugnarna har motståndselement som ofta hänger ned från taket (utmed väggarna) och är i regel U-formade. Elementen är relativt tåliga då de är uppe i full temperatur, men blir oftast mycket spröda då de har svalnat och man måste därför iakttaga försiktighet vid arbeten inuti en kall elugn.
Energin överförs från elementen genom strålning. Eftersom deras placering är utmed väggarna kan det vara svårt att erhålla en helt jämn temperaturprofil. Materialet i mitten kan hamna i ”skuggan”. I ugnar med lägre temperaturer (värmebehandlingsugnar) kan då fläktar användas för att sätta ugnsgaserna i rörelse. Genom denna rörelse fås ett konvektivt tillskott till värmeöverföringen.
De så kallade induktionsugnarna har spolar som skapar ett växlande magnetfält genom vilket materialet får passera. Den virvelström som då uppstår i stålet ger en kraftig värmeutveckling inne i materialet och temperaturen stiger.
