Innehållsförteckning

    4.0.1 Elastisk och plastisk deformation

    De flesta fasta material kan deformeras något utan att brista. Deformation kan vara elastisk eller plastisk. Elastisk deformation innebär att formförändringen går tillbaka då kraften avlägsnas. Om ett plattjärn böjs måttligt, till exempel från 0 till A, återfjädrar det då kraften avlägsnas. Om plattjärnet böjs vidare till B, deformeras det plastiskt, återfjädringen sker endast till C. Plastisk deformation finns kvar sedan kraften avlägsnats.

    Att metaller deformeras elastiskt vid belastning innebär att till exempel valsstolar och valsar fjädrar, då en heta går in i valsgapet. Även ämnet som bearbetas deformeras elastiskt och återfjädrar. Denna elastiska återfjädring är i de flesta plastiska bearbetningsoperationer försumbar. Om den plastiska deformationen är liten, som till exempel vid riktning, är dock den elastiska återfjädringen betydelsefull.

    Plastisk deformation av metaller sker genom att fel i kristallstrukturen, så kallade dislokationer flyttar sig vid belastning. Dislokationerna rör sig i vissa atomplan, så kallade glidplan. Rörelsen hos en dislokation kan liknas vid rörelsen hos en larv, som flyttar sig genom att en del av kroppen böjs upp. Den uppböjda delen vandrar genom kroppen och hela larven får på det sättet en rörelse framåt. Denna rörelse kräver mindre kraft än om hela larven skulle släpas utefter marken. På samma sätt kräver dislokationsrörelsen mindre kraft för att deformera en metall, än om hela atomplan skulle släpas mot varandra.

     

    Vid plastisk deformation ökar också mängden dislokationer i kornen. När mängden dislokationer ökar kommer den kraft som behövs för vidare deformation att öka. Detta fenomen kallas deformationshårdnande. Då mängden dislokationer blir för stor kommer materialet att brista.

    Normalt kan metaller deformeras plastiskt innan de brister. Vissa metaller kan emellertid brista utan plastisk deformation vid låg temperatur. Detta kallas sprött brott. Ett brott som föregås av plastisk deformation kallas segt. Den temperatur vid vilken brottet ändras från segt till sprött kallas omslagstemperatur.