14.1 Avgjutningsskänkar

Skänkar i storlekar från små handhållna till stora mekaniskt hanterade är den vanligaste avgjutnings- och transportutrustningen för all typ av smälta.

Skriv ut
Innehållsförteckning

    14.1.1 Översikt och Avgjutningsskänkar

    14.1.1.1 Översikt

    Med avgjutning avses det arbetsmoment då smälta fylls i gjutformen genom ingjutsystemet och fyller formhåligheten.

    En smälta med önskad kemisk sammansättning skall hällas i formen med kontrollerad och jämn temperatur under ett förutbestämt tidsintervall. Att välja rätt avgjutningsmetod är viktigt eftersom det valet påverkar gjutgodskvaliteten, utbytet, kostnaden och arbetskraftsbehovet.

    14.1.1.2 Avgjutningsskänkar

    Beroende på utformningen av skänken finns följande huvudtyper:

    • konisk
    • bottentömmande
    • cylinderformad
    • teapotskänk (tekanneskänk)
    Figur 1. De vanligaste typerna av avgjutningsskänkar.

    Den koniskt utformade skänken (Figur 1a ovan) används för både järn- och metallegeringar. Skänken är normalt tillverkad i stål och finns i kapaciteter från 100 kilo till 20 ton. Invändigt är den infodrad med värmebeständigt keramiskt material. Vanligtvis är den öppen uppåt och försedd med avgjutningsläpp.

    För att förhindra slaggdefekter i stål- och magnesiumgjutgods är ett vanligt alternativ koniskt utformade bottentömmande skänkar med stoppare (figur b). Sådana skänkar finns med kapaciteter från 1 000 till 10 000 kilo. Principen för denna typ av skänkar beskrivs i avsnitt 14.6.

    Cylindriska skänkar (figur c) används för transport av smälta och för avgjutning av järn-, brons-, rödmetall- och i vissa fall även stållegeringar. I dessa skänkar är temperaturförlusterna väsentligt lägre än i koniska skänkar. Typiskt för cylindriska skänkar är att de har kapaciteter upp till 5000 kilo. Smälta fylls i formen genom att skänken roteras kring sin axel. En begränsning med denna typ av skänkar är svårigheten att rengöra och infodra dem.

    En avancerad förändring av koniska och cylindriska skänkar är att förse dem med en ”teapot” (figur d). Sådana skänkar benämns teapot- eller tekanneskänkar. Teapotutförandet gör att smältan tas från botten av skänken vilket gör att eventuell slagg kan avskiljas. En nackdel är nödvändigheten att förhållandevis ofta rengöra och byta infodring av teapotkanalen.

    Generellt sett så är all överflyttning av flytande metall från en ugn till en skänk i behov av att man på ett effektivt sätt minimerar värmeförlusten och materialpåbyggnaden inne i skänken. Med förvärmning av skänken minskar behovet av att övertemperera smältan i smältugnen och smältan behåller sin temperatur bättre. Övertemperatur ger dessutom förhöjd risk för att man försämrar smältans kvalité. Förvärmning av gjutskänken görs även för att förhindra ångexplosion i infodringen. Ännu ett sätt att minska värmeförluster är att använda ett bakfoder i skänken, det vill säga ett eldfast material med hög värmeisolerande förmåga. Vid järngjutning är det även viktigt att skölja en gjutskänk med järn före den första användningen för att minska dess syreupptagning samt ytterligare minska värmeförluster.

    När nya skänkar infodras måste materialet torkas långsamt, på grund av den eldfasta infodringens låga densitet om 1,5 till 3,0 kg/dm3. Vanligtvis torkas infodring med en lugn, kontrollerad temperaturökning enligt leverantörens föreskrifter. Detta är viktigt för att slitaget skall minimeras och att ett genombrott till stålmanteln inte skall ske.

    Genom att rengöra och underhållslaga sin skänk med t.ex. patch/smetmassa så kan man förlänga infodringens livslängd. Samtidigt erhålls viktig förståelse över ersättningsbehov. Genom att bila bort slagg i pipen/snyten ökar man sina förutsättningar att hålla gjutboxen full under avgjutningen.