8.6 FPC-metoden

Principen för den nya gjutmetoden är att såväl formen som kärnan är uppbyggd av sand bunden med epoxi-akrylat bindemedel. Denna form placeras i en vattenkyld stålbehållare, kokill. Kokillens tryck mot smältan kan regleras, vidare kan temperaturen på kylvattnet styras varvid även smältans stelning och svalning påverkas. En viktig faktor för att styra svalningshastigheten är tjockleken hos formmasseskiktet mellan smältan och kokillen. Även typ av sand liksom tryck och sandkornstorlek påverkar värmeöverföringshastigheten.

FPC-metoden ger följande fördelar:

• Ökad hållfasthet på gråjärnsgodset jämfört med konventionell gjutning.
• Draghållfastheten kan höjas avsevärt genom snabbare kylning igenom perlitomvandlingstemperaturen.
• Förbättrad gjutbarhet. På grund av den stabila formen finns möjlighet att gjuta med lägre kolekvivalent vilket också höjer draghållfastheten.
• Förbättrad bearbetbarhet hos gjutgodset trots ökad hållfasthet. Denna fördel har uppnåtts genom minskat antal hårda partiklar i gjutgodset.
• Större frihet beträffande konstruktiv utformning av gjutgodset på grund av kemiskt bunden formmassa. Detta kan bl a leda till lägre vikt.
• Ett snabbare materialflöde genom gjuteriet.
• Minskad förbrukning av sand. Huvuddelen av bindemedlet brinner upp under stelnandet. Mer än 85 procent av sanden kan återanvändas med hjälp av mekanisk rening.
• Minskad energiförbrukning. Stora möjligheter till återvinning av tillförd energi. Energianvändningen är cirka 40 till 50 procent lägre än vid konventionell gjutning, tack vare återvinning av kylvatten och sand.

Gjutmetoden bedöms kunna användas även för andra material än gråjärn, till exempel segjärn och kompaktgrafitjärn.