8.10 Gjutning i gipsform

Metoden kännetecknas bland annat av följande:

• Ger gjutgods med god dimensionsnoggrannhet och ytjämnhet, oftast i nivå med pressgjutgods.
• Möjliggör gjutning av mycket tunt gods, ner till 0,5 mm i speciella fall.
• Användningsområdet är begränsat till aluminium- och magnesiumlegeringar. I Sverige tillämpas metoden endast för aluminiumlegeringar.

Metoden innebär som namnet säger att gjutning sker i gipsformar. Vid tillverkning av dessa används gips uppblandat med vatten. En speciell typ av gips används. Formflaskan utgörs oftast av en enkel träram runt modellen, som normalt är brättlagd.

Vid komplicerade detaljer används optimalt modeller med 10 – 12 modelldelar, som sätts ihop med styrningar. Vanligast är dock 2 – 4 delar.

Vid formningen hälls gipset ner i formflaskan (se figur 63). Efter att gipset stelnat, vilket sker relativt snabbt, dras modellerna ur formen. Även kärnorna tillverkas i gips. De tillverkas på i princip samma sätt. Modellutrustningen tillverkas normalt i aluminium, plast eller uriol. Även silikongummi förekommer som modellmaterial.

Efter iläggning av kärnor och hopläggning av formhalvorna torkas hela formpaketet i ugnar tills allt vatten avgått. Torkningstiden varierar vid temperaturer omkring 200°C mellan två och tio dagar beroende på formpaketets storlek.

Avgjutning sker i varma formar, som ofta är kopplade till ett visst undertryck. Genom att luft sugs ut ur formen får godset ett minimum av oxider. Gjuttekniskt påminner gjutning i gipsform närmast om gjutning i sandform. Hänsyn måste dock tas till den långsammare formfyllningen.

Normala godsvikter då metoden används är från 10 gram upp till 10 kilo. I undantagsfall används metoden för godsvikter upp till 50 kilo. Det är gipsformens hållfasthet som begränsar godsvikten uppåt. Normala seriestorlekar är från enstyckstillverkning upp till 1 000 gjutstycken.

Metodens användningsområde
Som nämnts ovan är metodens användningsområde begränsat till gjutning av aluminium- och magnesiumlegeringar. Metoden att gjuta i gipsform är lämplig i huvudsak inom två områden. Det ena är gjutning av komplicerat gjutgods (se figur nedan). Ofta är det möjligt att gjuta konstruktioner som inte är möjliga att gjuta i sandform. Det andra är framtagning av prototyper, som sedan skall tillverkas i långa serier, främst då genom kokill- eller pressgjutning. Dimensionstoleranserna och utseendet blir ungefär som vid pressgjutning. Kunden får gjutgods som är likvärdigt med serietillverkat pressgjutgods. Främst används metoden för gjutgods till medicinsk utrustning, data- och kommunikationsutrustning samt till utrustning för fordons- och försvarsindustrin.

Eftersom metoden är relativt långsam och arbetsintensiv blir gjutgodspriset förhållandevis högt. Detta begränsar användningsområdet för metoden. Trots högt gjutgodspris kan metoden dock vara lönsam för många produkter. Man får utseendemässigt attraktivt gjutgods, som kräver mycket lite efterbehandling. Komplicerat gjutgods, som kräver omfattande efterbearbetning vid gjutning i sandform, blir i många fall billigare att gjuta i gipsformar.