4.1 Legeringsbeteckningar

Europeisk standard (EN) inom områdena obehandlade, bearbetade och gjutna produkter av aluminium och aluminiumlegeringar utarbetas och fastställs av CEN och dess kommitté CEN/TC 132. Man behandlar tillståndsbeteckningar, termer och definitioner, materialspecifikationer, tekniska leveransvillkor, dimensioner och toleranser samt provningsmetoder. Beteckningssystemen inom EN är olika för material som aluminium, koppar, stål, gjutjärn, zink och magnesium. I Sverige har  europastandarden beteckningen SS-EN.

För aluminium finns två beteckningssystem, ett numeriskt och ett beskrivande. Det numeriska bygger på ett välbekant amerikanskt system från AA, medan det beskrivande bygger på materialets kemiska sammansättning. Båda systemen används parallellt. Det numeriska betraktas som huvudsystem, medan det beskrivande används för att ge tilläggsinformation. Utöver systemen för legeringsbeteckningar finns ett särskilt system för tillståndsbeteckningar.

Numeriska beteckningar för aluminiummaterial till exempel SS-EN AW-6063 eller SS-EN AC-42000 består av tre delar:

I det numeriska systemet anger den första siffran (6xxx resp. 4xxxx) huvudlegeringsämnet i materialet, se Tabell 3. När en gjutlegering AB i tacka har gjutits till en komponent benämns gjutgodset i stället AC.

Tabell 3. Huvudlegeringsämnen i aluminiumlegeringar enligt SS-EN ¹⁾

De beskrivande beteckningarna används som tillägg till de numeriska och anges inom hakparenteser []. Denna upplysning anges inte alltid.

Olegerat aluminium
Beteckningen består av Al följt av aluminiumhalten i procent, angiven med en eller två decimaler, till exempel [Al99,7] i SS-EN AW-1070A[Al99,7].

Legerat aluminium
Beteckningen består av Al följt av de kemiska symbolerna för de vanligaste legeringsämnena i fallande ordning efter legeringshalt, till exempel SS-EN AW-7020[AlZn4,5Mg1].