12.7 Aluminium och vår hälsa

Aluminium är den vanligaste metallen i marken, vilket gör att det finns överallt omkring oss, men i små mängder. Även maten vi äter innehåller aluminium, men oftast bara i ofarliga halter. Om du tillagar eller förvarar sura livsmedel i aluminiumkärl kan dock halten öka något i den maten. Det mänskliga intaget av aluminium från baslivsmedel i Sverige har bland vuxna uppskattats till i medeltal 0,1 mg/kg kroppsvikt/vecka. Kunskapen om hur mycket aluminium vi får i oss totalt från livsmedel är bristfällig. Den ”Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet” (Efsa) har satt ett tolerabelt intag (PTWI) till 1 mg per kilo kroppsvikt och vecka. Värdet har man kommit fram till genom djurförsök och med en säkerhetsfaktor på 300.

Växter, djur och människor har i miljontals år anpassat sig till vår aluminiumhaltiga miljö. 1900-talets försurning med utsläpp av svavel- och kväveföreningar från förbränning av kol och olja har emellertid stört balansen. En ökad urlakning av aluminiumjoner i marken har medfört en negativ inverkan på bland annat fiskar och växter. Detta har inte på något sätt att göra med produktion eller användning av aluminiumprodukter, utan kommer från det aluminium som finns naturligt i vår jord.

Forskning kring möjliga hälsoeffekter orsakade av aluminium hos personer med normal njurfunktion har koncentrerats kring demenssjukdomar, framför allt Alzheimers sjukdom. En expertgrupp inom Efsa drog 2008 slutsatsen att aluminium inte verkar vara en riskfaktor för utveckling av Alzheimers. År 2007 drog en annan internationell expertgrupp slutsatsen att bevisen för samband mellan aluminium och uppkomst av Alzheimers är dåliga.

Yrkesmässig exponering för aluminiumhaltigt damm med mycket små dammpartiklar och rök från svetsning av aluminium kan påverka hälsan. Denna risk undviks om lämpligt andningsfilter eller friskluftsmask används vid de aktuella arbetsmomenten så att exponeringsnivån inte överstiger gällande gränsvärden.

Exponering för aluminium kan ge upphov till lungfibros, sk aluminos. Vid utvecklingen av denna pneumokonios har exponeringen oftast varit blandad med kisel, varför det är oklart om det enbart varit aluminium som orsakat lungsjukdomen. I aluminiumsmältverk har man noterat ökad förekomst av så kallad obstruktiva lungbesvär. Även dessa besvär kan bero på andra föroreningar i denna arbetsmiljö.

Vid exponering för aluminium sker upptaget via inandningen. Bortforslingen av aluminium ur kropppen efter en kortvarig exponering sker med urinen och med en biologisk halveringstid på cirka 8 timmar. Vid långvarig kraftig exponering kan man ackumulera aluminium i skelettet. Avgången från skelettdepån är däremot långsam med en halveringstid på flera år.

De hygieniska gränsvärdena för aluminium vid yrkesmässig exponering är satta efter lungpåverkan som kritisk effekt. Nivågränsvärdet för inandat aluminiumdamm är 2 mg/m³.