19.1 Fysiska faktorer som påverkar arbetsmiljön

19.1.1.1 Översikt

Detta avsnitt kommer att ge en kort introduktion om gällande lagstiftning och hur man systematiskt ska arbeta med arbetsmiljöfrågor.

Arbetsmiljölagen är en ramlag. Den beskriver de grundläggande tankarna kring att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet, samt att uppnå en god arbetsmiljö. Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS) anger mer i detalj krav och skyldigheter beträffande arbetsmiljön samt risker som psykisk påfrestning, fysiska belastningar, farliga ämnen eller maskinsäkerhet.

Aktuella arbetsmiljöfrågor som berör gjuterier delas in i kapitlen kring fysikaliska faktorer och kring kemiska arbetsmiljörisker.

Arbetsmiljölagen

Syftet med arbetsmiljölagen är att säkerställa en säker arbetsmiljö som inte utsätter arbetstagarna för ohälsa eller olycksfall och som är tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället.

Arbetsgivaren har det huvudsakliga ansvaret för arbetsmiljön och ska enligt arbetsmiljölagen ”vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall”. Men det ligger också ett ansvar på arbetstagaren att följa lagen och aktivt medverka till att arbetsmiljön blir bra, exempelvis är arbetstagaren skyldig att använda föreskriven skyddsutrustning.

Lagen går att läsa här.

Föreskrifter

Arbetsmiljöverket ger ut föreskrifter som mer i detalj tar upp de krav och skyldigheter som ställs på arbetsmiljön. Föreskrifterna ska vara underlag för att skapa sunda, säkra och utvecklande arbetsmiljöer. Särskild hänsyn ska tas till situationen för små och medelstora företag. Nya kunskaper om risker och förändringar i arbetslivet liksom nya EU-direktiv innebär att det behövs ett kontinuerligt arbete med att utveckla föreskrifterna.

Föreskrifterna finns att ladda ner här.

Systematiskt arbetsmiljöarbete

Systematiskt arbetsmiljöarbete består av tre delar: att undersöka, genomföra och följa upp. Enligt arbetsmiljölagen skall det på varje arbetsplats bedrivas ett systematiskt arbetsmiljöarbete och arbetet ska vara en naturlig del av verksamheten. Om, eller när, arbetsgivaren gör bedömningen att det saknas kompetens eller resurser för systematiskt arbetsmiljöarbete inom den egna verksamheten ska hjälp från sakkunnig anlitas, vanligtvis från företagshälsovård eller andra aktörer med sakkunskap. Alla på arbetsplatsen ska delta i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Läs mer här: https://www.av.se/sam/

Andra viktiga delar i det systematiska arbetsmiljöarbetet är att ha tydliga rutiner och instruktioner för hur arbetet ska gå till. Rutiner ska finnas för hur maskiner ska underhållas, besiktningar av truckar och arbetsutrustning skall göras regelbundet, personalen ska ha rätt utbildning och genomgå lagstadgade medicinska undersökningar.

Chefer och arbetsledare kan fördela (delegera) arbetsuppgifter men arbetsmiljöansvaret är alltid arbetsgivarens. För att medarbetare ska kunna ta ansvar för sin arbetsmiljö ska medarbetarna ha information och kunskap om sin arbetsmiljö, vilka risker som finns och hur de kan förebyggas. Arbetsgivarens ansvar gäller också för inhyrd personal med undantag av frågor som rör kompetensutveckling och rehabilitering.

Att arbetsgivare och arbetstagare arbetar tillsammans med arbetsmiljöfrågor brukar benämnas samverkan. Arbetsmiljölagen reglerar hur samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare ska gå till, till exempel genom regler om skyddsombudens verksamhet. Ofta finns även kollektivavtal mellan arbetsgivare och fackförbund som reglerar hur samarbetet ska ske.

Riskbedömning

Det första steget i det systematiska arbetsmiljöarbetet är att undersöka arbetsmiljön. En viktig del i undersökningen är att göra riskbedömningar. En risk kan definieras som sannolikheten för att ohälsa eller olycksfall ska uppstå i arbetet. En risk beror oftast på mänskliga och tekniska faktorer i kombination med hur saker och ting är organiserade. Till exempel kan stress i förlängningen leda till ohälsa. En olycka vid en maskin kan bero på att säkerhetsutrustning saknas.
Att göra riskbedömningar innebär att ta ställning till sannolikheten för att risken kan få konsekvenser, det vill säga leda till ohälsa eller olycksfall. Det är både arbetsgivaren och arbetstagarna som tillsammans ska kontrollera risker i arbetsmiljön.

Skyddsrond

Skyddsronder är en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet och ska genomföras med jämna mellanrum. Skyddsronder är att sätt att undersöka arbetsmiljön på en arbetsplats, ta reda på om den behöver bli bättre och upptäcka vilka risker som finns i arbetet. I skyddsronden deltar arbetsgivarens skyddsansvariga, skyddsombud och berörda arbetstagare. Skyddsronder kan gälla både fysisk och psykosocial arbetsmiljö, som till exempel stress.

Det finns många olika checklistor som hjälp för att bedöma risker i arbetet. De arbetsmiljöområden som har problem som inte kan åtgärdas direkt ska följas upp och skrivas ned i en handlingsplan. I handlingsplanen ska det även stå vad som ska förbättras, när det ska ske och vem som ansvarar för det.

Arbetsmiljöarbetet ska följas upp årligen och förbättras utifrån uppföljningen. Lika viktigt är att alltid utreda olyckor och tillbud och anmäla olyckor och ohälsa som beror på arbetet till Försäkringskassan och till Arbetsmiljöverket om det är allvarliga olyckor eller tillbud.

Skyddsombud

Ett skyddsombud på en arbetsplats är en person som är utsedd av arbetstagarna att företräda både ordinarie och inhyrd personal i arbetsmiljöfrågor. Skyddsombud ska verka för en bra arbetsmiljö, bevaka skydd mot ohälsa och olycksfall och bevaka att arbetsgivaren uppfyller kraven i arbetsmiljölagen. Skyddsombud ska få möjlighet att ta del av sådant som rör arbetsmiljön, delta i utbildningar och har rätt att vara med när man ändrar om eller planerar nya lokaler.

Skyddsombudsbricka bärs ofta av skyddsombud på arbetsplatsen. Skyddsombudens rättigheter är i Sverige reglerade i arbetsmiljölagen (AML), arbetsmiljöförordningen samt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS).

Enligt arbetsmiljölagen skall skyddsombud utses på alla arbetsplatser med 5 eller fler anställda. Arbetsgivaren skall underrättas om vem som utsetts till skyddsombud. Skyddsombud har rätt till utbildning och ledighet i den omfattning som behövs för uppdraget med bibehållen lön.

Alla arbetsplatser med minst 50 arbetstagare ska ha en skyddskommitté. En skyddskommitté kan även finnas på mindre arbetsplatser om anställda begär det.

Skyddskommittén bör träffas minst var tredje månad. Syftet är att behandla övergripande och principiella frågor. Exempel på frågor som kan tas upp är företagshälsovård, användning av farliga ämnen, arbetsmiljöutbildning och rehabilitering. Gruppen ska också vara med och diskutera eventuella förändringar av lokaler, arbetsmetoder och organisation.

Arbetsskada

Arbetsskada är en fysisk eller psykisk skada eller olycksfall som erhållits under arbetstid och/eller till följd av arbete. Vanliga olycksfall i arbetet är fallolyckor, klämskador och olyckor med truck. I gjuterier är det vanligt med kläm- och brännskador. Om en arbetsskada säger man ibland att det är en ”AJ – händelse”, d v s man har gjort sig illa.

Arbetssjukdom

Med arbetssjukdom menas en sjukdom som utvecklats vid yrkesarbete, det kan vara utvecklande av allergi, eksem, belastningsskada eller hörselskada. Den vanligaste arbetssjukdomen är belastningsskada.

Färdolycksfall

Färdolycksfall är en skada som uppstått vid resa mellan hemmet och arbetet, eller hemresa mellan arbetet och hemmet. Vid resa i arbetet bedöms en skada som arbetsskada eller arbetsolycksfall.

Anmälningsplikt

Om en anställd skadar sig på grund av arbetsolycka, får en arbetssjukdom eller skadar sig vid resa mellan hem och arbetet ska arbetsgivaren (eller arbetsledaren) göra en anmälan till Försäkringskassan och till skyddsombudet. Om olyckan är allvarlig eller om det gäller dödsfall ska arbetsgivaren snarast göra en anmälan till Arbetsmiljöverket enligt § 2 i arbetsmiljöförordningen. Arbetsgivaren är skyldig att utreda orsaken till arbetsskadan.

Tillbud

Om ett tillbud säger man ofta ”OJ – händelse”, det vara nära att det blivit en olycka. När ett olycksfall inträffar har det vanligtvis redan skett flera tillbud. Ofta är det samma bakomliggande faktorer och liknande händelseförlopp som är orsaken till olyckan.

Alla arbetstagare som är med om ett tillbud ska rapportera det till sin arbetsgivare. För att minska olycksfallsrisker är det viktigt att utreda bakomliggande orsaker till tillbudet.

19.1.1.2 Fysiska faktorer som påverkar arbetsmiljön

Det finns en rad fysiska faktorer som är viktiga att tänka på när det gäller arbetsmiljön.

Då det är vanligt med tunga lyft inom gjuteribranschen är det viktigt att fokusera på ergonomi. För att få en bra ergonomi kan det vara viktigt att ha rätt typ av hjälpmedel, till exempel lyftanordningar. Om sådana används är det också viktigt att det finns rutiner för att besiktiga dessa så att de är i gott skick och inte innebär en risk i sig. För att få en lämplig arbetsställning vid långvarigt sliparbete är ett höj- och sänkbart arbetsbord med möjlighet att växla mellan sittande och stående naturligtvis viktiga.

Det finns också en speciell föreskrift från Arbetsmiljöverket som handlar om smältning av metall och denna bör den som arbetar i gjuteri med arbetsmiljöfrågor känna till. I denna kan man bland annat läsa om att tappar och svetsar på skänkar, formflaskor och kokiller ska okulärbesiktigas minst en gång per vecka. I denna föreskrift finns också hjälp för att beräkna hur stor skvalpmån som behövs för en skänk så att inte smälta ska skvalpa över vid transport av skänken inne i gjuteriet, 0,1X badytan är en tumregel man brukar använda.

I detta kapitel finns också fördjupning inom vissa viktiga områden. Nedan kan du läsa mer om de olika faktorerna buller, vibrationer, belysning eller strålning.

Med buller menas oönskat ljud. Men vad som betraktas som oönskat ljud varierar starkt mellan olika personer och när på dygnet det inträffar. 

Buller påverkar människor på olika sätt och har stor betydelse för vår hälsa och möjligheten till god livskvalitet. De negativa effekterna av buller kan vara försämrad hörsel, öronsusningar, stressreaktioner, sömnstörningar, försämrad inlärning, förhöjt blodtryck, ökad hjärtfrekvens och irritation.

Det vi uppfattar som ljud är tryckvariationer i luften som sätter trumhinnan i svängningar. Ljudets styrka kallas ljudtrycksnivå och mäts i decibel (dB). Ljud brukar uppdelas i hörbart ljud, infraljud och ultraljud. Hörbart ljud finns inom frekvensområdet 20 – 20 000 Hz.

Hörselskador kan inte botas. Kraftigt buller under kort tid kan orsaka en tillfällig hörselnedsättning, i regel återhämtar sig hörseln efter en tids hörselvila. Vid långvarig, kraftig exponering för buller kan emellertid de ljudkänsliga hårcellerna i innerörat skadas med en permanent hörselnedsättning som följd. Kraftigt buller kan också ge upphov till mer eller mindre permanenta öronsusningar och ringningar, så kallad tinnitus.

Buller är ett av de största arbetsmiljöproblemen inom gjuteriindustrin. I flera produktionsmoment är personalen utsatt för bullerexponering mellan 75 och 90 dB(A), vilket medför risker för uppkomst av hörselskador. När medelvärdet för ljudnivån är över 85 dB(A) under en hel arbetsdag på åtta timmar är det direkt farligt för ett friskt öra.

De arbetsoperationer inom gjuterier som uppvisar de högsta bullernivåerna är urslagning, rensning, smältugnar, formningsmaskiner, genomloppstrumling, rundtrumlingsmaskiner, efterbearbetning och skrothantering.

Gränsvärdet för buller i arbetsmiljön är 85 dB daglig bullerexponeringsnivå (L_EX,8h). Detta är ett dosmått som tar hänsyn till hur länge man exponeras. Om ljudvolymen ökar med 3 dB till 88 dB når man gränsvärdet efter fyra timmar, eftersom 3 dB innebär att ljudstyrkan fördubblas. Om volymen ökar ytterligare 3 dB till 91 dB bör man inte exponeras mer än två timmar per dag. Vid 100 dB(A) motsvarar gränsvärdet endast en kvarts exponering om dagen. Enstaka smällar – så kallade impulsljud – kan ge bestående hörselskador. Gränsvärde för impulsljud är 135 dB(C).

Tabell 1. Insatsvärden för buller.

Undre insatsvärde

Om det genomsnittliga bullret under en arbetsdag är 80 dB eller mer, eller om impulstoppvärdet är 135 dB eller högre, är arbetsgivaren skyldig att informera och utbilda arbetstagarna, erbjuda tillgång till hörselskydd och erbjuda hörselundersökning om riskbedömning och mätningar visar att det finns risk för hörselskada.

Övre insatsvärde

Om det genomsnittliga bullret under en arbetsdag är 85 dB eller mer, eller om den högsta ljudtrycksnivån är 115 dB eller högre, eller om impulstoppsvärdet är 135 dB eller högre, är arbetsgivaren skyldig att genomföra åtgärder, ha skriftlig handlingsplan, skylta, avgränsa och begränsa tillträde, se till att hörselskydd används och erbjuda hörselundersökning.

Hörselskydd

Ingången till en lokal eller ett utrymme där det finns risk för hörselskada ska ha en väl synlig påbudsskylt. Hörselskydd måste användas.

Hand-arm vibrationer

Hand-arm vibrationer kan leda till temporära eller permanenta skador i blodkärl, nerver och muskler och leder i händer och fingrar. Exempel på utrustningar som kan orsaka hand-armvibrationer är slipmaskiner där man särskilt måste se upp med eventuell obalans i slipskivan, bilningsmaskiner, slaghackor och borrmaskiner.

Under arbete med handhållna vibrerande maskiner kan man få en tillfällig försämring av hudens blodcirkulation. Man kan uppleva det som en köldkänsla, domningar, smärtor i muskler och armar eller nedsatt känsel. Vid långvarig vibrationsexponering finns risk för bestående skador på kärl, nerver, muskler och leder. Generellt medför rökning och snusning i kombination med vibrationer att blodcirkulationen försämras vilket ökar skaderisken.

Generellt kan sägas att det är viktigt använda varma verktyg för att minimera risker för vibrationsskador. Fördelen med till exempel hydrauliskt drivna handkapmaskiner framför tryckluftsdrivna handkapmaskiner är att de inte blir avkylda vid användning, vilket ger bättre blodcirkulation i fingrarna. Hur verktygen är utformade har också stor betydelse, till exempel bör slipskivor på en slipmaskin vara välbalanserade.

Vita fingrar

Vita fingrar är en kärlskada i handen som kan uppkomma av vibrationer och kännetecknas av att fingrarna tillfälligt bleknar samtidigt som känseln och funktionen i fingrarna försämras. Blekheten uppstår på grund av strypt blodtillförsel och områdena som påverkas kommer att öka om inte vibrationsexponeringen upphör.

Nervskador

Skador på nerver och känsel i händer kan uppkomma utan att den drabbade själv märker det eller förknippar det med en skada. Symtomen på en nervskada visar sig som domningar, stickningar, nedsatt känsel och försämrad motorisk förmåga och ökad fumlighet.

Helkroppsvibrationer

Helkroppsvibrationer uppstår när underlaget vi sitter eller står på vibrerar. Är exponeringen kraftig utsätts diskar, kotor, leder och muskelfästen i rygg och nacke. Exempel på arbeten där helkroppsvibrationer förekommer är exempelvis när man kör lastbil, truck eller traktor.

Besvär vid helkroppsvibrationer är ländryggssmärta, yrsel, högt blodtryck, nedsatt prestationsförmåga, störd motorik och ökad risk för trötthetskänsla.

Tabell 2. Exponeringsvärden för vibrationer, medelvärde 8 timmar A(8).

Insatsvärde

Om insatsvärdet överskrids är arbetsgivaren skyldig att genomföra åtgärder och erbjuda medicinsk kontroll. Går det inte att genomföra skyddsåtgärden direkt så ska det av en handlingsplan framgå vad som ska göras, vem som är ansvarig och när det ska vara utfört. Insatsvärdet är inget värde som innebär en säker nivå för exponeringen utan en gräns när man inte längre kan acceptera risken för skador.

Gränsvärde

Gränsvärdet, mätt i medelvärdet för den dagliga vibrationsexponeringen, får inte överskridas. Om gränsvärdet överskrids ska arbetsgivaren vidta omedelbara åtgärder.

Arbeten ska planeras, bedrivas och följas upp så att riskerna till följd av exponering för vibrationer minimeras genom att vibrationerna elimineras vid källan eller genom skyddsåtgärder sänks till lägsta möjliga nivå.

Det bästa sättet att begränsa exponeringen för vibrationer är att tänka förebyggande när arbetet planeras. Det kan vara att välja utrustning så att vibrationer inte uppstår, eller i alla fall minimeras. Detta är oftast mest lönsamt från arbetsgivarens sida eftersom det är kostsamt att i efterhand behöva vidta åtgärder mot vibrationer.

Arbete och arbetsplats ska vara utformade så att vi inte tröttas av för stor synansträngning eller bländning. Dålig belysning kan ge ögontrötthet, allmän trötthet eller huvudvärk. Synergonomin har ofta betydelse för olycksfallsrisker, belastningssjukdomar samt för arbetsprestation och välbefinnande.

Platsbelysning ska kunna riktas individuellt och ge ett bländfritt ljus. Allmän belysning utgörs oftast av lysrörsarmaturer som har raster som bländningsskydd. Placeringen av armaturer måste anpassas till den verksamhet som bedrivs. Det är viktigt att ljuskällorna placeras med hänsyn till andra installationer som traverser, ventilationskanaler, maskiner med mera. Med tiden blir det damm och föroreningar på armaturerna vilket tar ned belysningsstyrkan. Det är därför viktigt att ha rutiner för städning och underhåll.

Artificiell optisk strålning är strålning eller ljus, som inte kommer från solen och innefattar synligt ljus, ultraviolett strålning (UV-strålning) och infraröd strålning (värmestrålning, IR-strålning).

Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2009:7 Artificiell optisk strålning anger gränsvärden för maximal tillåten exponering. Det finns ett vägledningsmaterial med checklistor framtaget av Prevent för att underlätta riskbedömning av exponering för optisk strålning och laser.

Infraröd strålning

Infraröd strålning (IR-strålning) benämns även värmestrålning och är elektromagnetisk strålning inom våglängdsområdet 780 nanometer till 1 en millimeter. Dessa våglängder är inte synliga men upplevs som värme både i ögat och på huden. Infraröd strålning kan ge skador på ögats lins, näthinnan och hornhinnan samt påverka kroppens värmebelastning. Hög intensitet av IR-strålning förekommer vid heta ytor och metallsmältor.

Ultraviolett strålning

UV-strålning kan ge hudrodnad och ökad pigmentering av huden. Höga doser anses också kunna ge missfärgningar och starr i ögats lins. Snöblindhet är ett exempel på hög exponering.

Svetsning med ljusbåge är ett exempel på arbetsmoment som ger höga nivåer av UV-strålning.

Optisk strålning (alltså UV-strålning, synligt ljus och IR-strålning) är en form av elektromagnetisk strålning. Det finns också radiofrekvent elektromagnetisk strålning som mikro- och radiovågor.

Laser

Laserstrålning medför en av de största riskerna som finns när det gäller strålning. Höga intensiteter riskerar att snabbt skada näthinnan i ögat.

LASER är en sammansättning av initialer, bildade ur det engelskspråkiga uttrycket Light Amplificationby Stimulated Emission of Radiation. Klassindelningen av lasrar har uppkommit som ett led i att gruppera lasrar efter de risker som det medför att använda dem. En given laserklass omfattar lasrar som representerar samma typ av risk och samma grad av farlighet vid användningen. Laserklasserna numreras i stigande följd (1, 1M, 2, 2M, 3R, 3B och 4).