1.15.1 Stålets konkurrenskraft
Inom stålindustrin har alltid rått en stark konkurrens mellan de olika stålverken. Detta har lett till en kraftig effektivisering som har pågått kontinuerligt. Effektiviseringen har skett på flera plan. En viktig faktor för effektivare produktion har varit den ökade skalan på produktionen vilket lett till att små stålverk har slagits ut och att såväl processenheterna som företagen blivit allt större. I Figur 21 visas storleken för de största stålkoncernerna i världen (år 2015). År 2000 var de största stålindustrierna POSCO från Sydkorea, Nippon Steel i Japan samt Usinor, Corus och Arbed från Europa. Genom företagsfusioner men framför allt genom tillväxten i Kina har kartan förändrats avsevärt de senaste åren. År 2015 är fem av de tio största företagen kinesiska.
En annan faktor som har påverkat effektiviseringen är minskningen av bemanningen. I början av 1970-talet låg de bästa stålverken i Europa på 10–15 mantimmar per producerat ton stål medan man idag är nere på 2–3 mantimmar per ton för de stora moderna verken och ner mot nivån 1,0 för ministålverken. De så kallade ministålverken beskrivs mer i detalj i nästa kapitel. Även vad gäller råvarornas åtgångstal har skett kraftiga förbättringar. Den viktigaste råvaran vid sidan om malmen är koksen. Typiska minskningar vad gäller förbrukning av koks, kol och olja de senaste årtiondena har varit från 600–700 kg per ton råjärn till 350–450 kg per ton råjärn.
Sammantaget har effektiviseringarna inneburit att kostnaden och därmed priset för stål har sjunkit kontinuerligt. Parallellt med effektiviseringen och kostnadssänkningen har det skett en kraftig förbättring av stålets egenskaper. Det gäller såväl kvalitet som prestanda. På kvalitetssidan har exempelvis sänkningen av nivån på halter av inneslutningar och föroreningar varit betydande. Ett tydligt exempel på prestandahöjning som betytt mycket ekonomiskt är utvecklingen av höghållfasta stål. Tillsammans har detta betytt att stålet har kunnat behålla sin dominerande ställning över andra metaller och plastmaterial. Som vi ska diskutera i slutet av detta kapitel finns för de närmaste årtiondena en stor potential att ytterligare förbättra produktionsekonomin för stål, inte minst energianvändningen, samt att höja kvaliteten och olika prestanda.
