Innehållsförteckning

    8.1.1 Teknik

    Varmvalsad tråd betas först i syrabad för att avlägsna oxider. Olika bad används beroende på om det är kolstål eller rostfritt material. Vid behov kan även en glödgning ske före betning för att ge materialet rätt struktur för dragning. Efter betning sker tråddragning i dragbänk. Olika typer av dragning finns, alltifrån dragning i en dragskiva till dragning i tio skivor efter varandra.

    Efter dragning sker påhaspling. Under dragning deformationshårdnar tråden och materialets flytspänning ökar, vilket innebär att största möjliga totaldeformation är 85–90 %. Maximal totaldeformation är beroende på stålsort.

    Om ytterligare dragning fordras måste tråden på nytt glödgas och betas, och därefter sker förnyad dragning tills rätt slutdimension erhållits. Trådens färdigdimension ligger normalt mellan 0,01 och 10 mm.

    Processtegen vid tråddragning beror av stålsort, ingångsdimension, slutdimension och önskade materialegenskaper hos den dragna tråden.

    Snabbstålstråd dras med ett stick i taget och tråden förvärms 600 °C före varje dragning. Totalt dras fyra stick, men sedan krävs mjukglödgning före fortsatt dragning. För andra stålsorter, till exempel rostfritt stål, dras betydligt fler drag efter varandra, 8–10 st, och totala reduktionen blir större, 85– 90 %, innan glödgning sker. För vissa stålsorter sker en begränsad dragning efter slutglödgning för att ge tråden en väldefinierad hållfasthetsnivå.

    Själva dragningen sker i en dragskiva, oftast av hårdmetall. Vid dragning används smörjmedel av olika slag. För bra dragresultat måste smörjmedlet fästa bra på trådytan.

    Areareduktionen för tråden (A0 – A1)/A0 är 10–20 % per drag, där A0 är ingående area och A1 är area efter draget. Dragkraften vid draget bestäms av areareduktionen i draget, friktionen i dragskivan (M), dragskivans dragvinkel (A), som normalt ligger mellan 5 och 15°, samt trådmaterialets flytspänning.