20.1.1 FN:s klimatmål, Agenda 2030
FNs 17 klimatmål är även våra svenska klimatmål.
Referens. https://www.regeringen.se/regeringens-politik/globala-malen-och-agenda-2030/agenda-2030-for-hallbar-utveckling/
Läs mer om alla mål på: https://fn.se/globala-malen-for-hallbar-utveckling/
Bild 20.2: Mål 12, Hållbar konsumtion och produktion, ligger nära för gjuteribranschen att kunna påverka – framför allt delmålen:
- Mål 12.5 Till 2030 väsentligt minska mängden avfall genom åtgärder för att förebygga, minska, återanvända och återvinna avfall.
- Mål 12.6 Uppmuntra företag, särskilt stora och multinationella företag, att införa hållbara metoder och att integrera hållbarhetsinformation i sin rapporteringscykel.
20.1.2 Regelverk: Miljöbalken
Miljöbalken utgör grunden för den svenska miljölagstiftningen. Balken kompletteras sedan med en mängd förordningar och föreskrifter som detaljreglerar olika verksamheter.
Miljöbalkens hänsynsregler
Syftet med miljöbalken framgår av första kapitlet: ”Syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö.”
I andra kapitlet finns de allmänna hänsynsreglerna som alltid ska tillämpas:
1 § Bevisbördsregeln: Den som bedriver en verksamhet ska visa att bestämmelserna om allmänna hänsynsregler följs.
2 § Kunskapskravet: Den som bedriver en verksamhet ska ha kunskap.
3 § Försiktighetsprincipen: Den som bedriver en verksamhet ska förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller för miljön.
Bästa tillgängliga teknik: Bästa möjliga teknik ska användas för att förebygga och minska skador och olägenheter. Tekniken måste vara vetenskapligt och praktiskt beprövad samt både tekniskt tillgänglig och ekonomiskt rimlig att införskaffa.
4 § Produktvalsprincipen: Den som bedriver en verksamhet ska undvika att använda kemiska produkter, om produkterna kan ersättas med andra mindre farliga produkter.
5 § Hushållningsprincipen/Kretsloppsprincipen: Hushålla med råvaror och energi, samt arbeta för ökad återvinning. I första hand ska förnybara energikällor användas.
6 § Lokaliseringsprincipen: Välj plats så att störningen för omgivningen blir liten.
7 § Skälighetsprincipen: Myndigheter ska avgöra om krav är ekonomiskt rimliga i förhållande till miljönyttan.
8 § Skadeansvaret: Den som orsakar en miljöskada ska bekosta åtgärder.
Tillstånd och anmälan
Vissa typer av verksamheter klassas som miljöfarlig verksamhet och kräver tillstånd från länsstyrelsen eller mark- och miljödomstolen. Dit hör alla järn-, stål-, aluminium-, zink- och magnesiumgjuterier som har en produktion större än 500 ton per år, samt gjuterier som producerar mer än 50 ton per år av andra metaller.
Gjuterier som producerar mindre än ovanstående gränser, men mer än 10 ton av järn, stål, aluminium, zink eller magnesium eller mer än 1 ton per år av andra metaller omfattas av anmälningsplikt vilket innebär att verksamheten skall anmälas innan den påbörjas.
Vid nyetableringar, större förändringar samt vid produktionsökningar utöver befintligt tillstånd söks nytt tillstånd. Mindre ändringar i verksamheten men som ändå har betydelse för den yttre miljön ska anmälas till tillsynsmyndigheten.
Ett tillstånd för verksamheten talar om hur mycket ett företag får producera samt innehåller ett antal villkor enligt vilka verksamheten måste bedrivas. Villkoren styr bland annat företagets miljöpåverkan i form av utsläpp till luft och vatten, buller, kemikalie- och avfallshantering, När miljöpåverkan från en verksamhet har prövats och beslutats i ett tillstånd kan myndigheterna endast i undantagsfall ställa nya krav på företaget.
Egenkontroll
Enligt miljöbalken ska tillståndspliktiga företag kontrollera sin verksamhet, så kallad egenkontroll.
Minimikraven är att uppfylla förordningen om verksamhetsutövarens egenkontroll. Denna kräver att följande delar ska finnas dokumenterade:
- Organisatoriskt ansvar
- Dokumenterade rutiner för kontroll av utrustning
- Dokumenterad riskanalys ska genomföras fortlöpande
- Förteckning över kemiska produkter
En annan del av egenkontrollen är att genomföra en så kallad periodisk undersökning. Denna undersökning utförs vanligtvis med regelbundna intervaller inom ett till tre år av en oberoende part. Syftet är att granska egenkontrollens utförande och kvalitet samt bedöma om verksamheten drivs i enlighet med tillstånd, villkor och övriga miljökrav.
Varje tillståndspliktigt företag ska varje år redovisa sin miljöpåverkan i en miljörapport som lämnas in till tillsynsmyndigheten.
20.1.3 Regelverk: Industriutsläppsförordningen (IED)
Industriutsläppsförordningen, IED, gäller för (specificerat i Bilaga I av förordningen):
- Drift av järn- och stålgjuterier med en produktionskapacitet som överstiger 20 ton per dygn
- Smältning, inklusive framställning av legeringsmetaller, av icke-järnmetaller inklusive återvinningsprodukter och drift av gjuterier för icke-järnmetaller, med en smältningskapacitet som överstiger 4 ton per dygn för bly och kadmium eller 20 ton per dygn för övriga metaller.
För dessa gjuterier finns EU-dokument som beskriver bästa tillgängliga teknik (Best Available Technique – BAT) för att få rimliga utsläppsvärden. Teknikdokumentet, kallat SF-BREF för smedjor och gjuterier, uppdateras regelbundet och företagen har ett visst tidsintervall att anpassa sig till ny teknik. Beskrivna BAT i SF-BREF är inte tvingande men det är då verksamhetsutövarens skyldighet att visa att använd teknik är likvärdig beskrivna BAT. De emissionskrav, BAT-AEL, som finns angivna i SF-BREF är dock tvingande. Nästkommande SF-BREF är i stort sett klar väntas beslutas 2024. År 2028 kommer krav enligt nya SF-BREF att träda i kraft och då tillkomma som tillståndskrav och även överstyra krav i miljötillstånd, om krav i miljötillstånd är mildare.
För icke IED-anläggningar kommer SF-BREF att utgöra referens vid tillståndsansökningar och ändringar.
Naturvårdsverkets vägledning IED: Industriutsläppsdirektivet (IED) (naturvardsverket.se)
EU:s BREF (Best Available Technique REFerence document)-sida: Smitheries and Foundries Industry | Eippcb (europa.eu)
Naturvårdsverket: Vägledning om BAT-slutsatser för icke-järnmetallindustrin (naturvardsverket.se)
20.1.4 Regelverk: CSRD och taxonomin
CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) är EU:s direktiv för företagens hållbarhetsredovisning. Det ska säkerställa att företag rapporterar effekten av verksamhetens sociala och miljömässiga aktiviteter. Direktivet gäller från 2024 för stora företag som uppfyller minst två av tre av följande kriterier: >250 anställda, >50 M€ omsättning och/eller >25 M€ tillgångar. Medelstora och mindre företag påverkas indirekt, då specifik information kan komma att efterfrågas av de stora företagen eller moderbolaget i koncernen, för att de ska kunna fullgöra sin rapporteringsplikt.
CSRD medför en hel del förändringar varav några av de största är följande:
- Krav på att företaget ska ha en process för att identifiera väsentliga hållbarhetsområden. För dessa skall väsentlig information ges utan väsentliga fel.
- Krav på rapportering enligt EU standarder (utgår från EU-taxonomin, GRI (Global Reporting Initiative), TCFD (Task Force on Climate-Related Finacial Disclosures) och GHG (Green House Gas)-protokollet).
- Krav på rapportering av klimatpåverkan.
- Krav på tredjepartsgranskning av rapporteringen samt att rapporten ska vara en del av förvaltningsberättelsen (ej en separat rapport).
Företagens hållbarhetsrapportering innebär också att information om miljömässig hållbarhet enligt taxonomiförordningen ska inkluderas. Taxonomin innebär att ett företags hållbarhet bedöms utifrån följande miljömål i artikel 9 av taxonomiförordningen.
Taxonomins miljömål:
- Begränsning av klimatförändringar.
- Anpassning till klimatförändringar.
- Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser.
- Omställning till en cirkulär ekonomi.
- Förebyggande och begränsning av miljöföroreningar.
- Skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem.