20.3 Restprodukter och avfall

När en vara eller en produkt tillverkas bildas ofta restprodukter. Ett exempel är spån vid ett gjuteri.

Vissa typer av avfall klassas som farligt avfall om de innehåller över en viss mängd av farliga ämnen. Annat avfall, som vissa stoft och oljerester, är alltid farligt avfall.

Gjuteriindustrins sammanlagda mängd av restprodukter uppgår årligen till cirka 300 000 ton. Huvuddelen består av överskottssand och slagg, skrot, spån och stoft.

EU har beslutat om en så kallad avfallshierarki, eller avfallstrappa, som styr hur avfallet bör hanteras. Prioriteringsordningen innebär att man helst ska förebygga avfall, i andra hand återanvända det, i tredje hand återvinna materialet i det och i fjärde hand få ut energiinnehållet och först i sista hand lägga det på deponi.

Ordningen gäller under förutsättning att det är miljömässigt motiverat och ekonomiskt rimligt.

Gjuteribranschen arbetar aktivt med att minska mängden deponerat avfall. Bland annat återvinns överskottssand och gods som inte är prima smälts om tillsammans med återgångsmaterial.

Avfallsmängder och deras miljöbelastning kan minskas ytterligare med hjälp av teknikutveckling eller val av återvinningsvägar. Genom att betrakta avfallet som en potentiell resurs i samhället kan stora vinster genereras såväl miljömässigt som ekonomiskt. De följande avsnitten kommer att behandla de avfall och restmaterial som genereras i gjuteriprocesserna samt hur dessa kan utnyttjas, med fördel inom det egna gjuteriet eller i andra applikationer.

Om materialen skall vara intressanta för gjuteriet eller för en potentiell användare fordras att de hanteras med tanke på att de skall vara en råvara till en annan process. I förlängningen innebär detta att gjuteriet måste kunna leverera en jämn, enhetlig och kvalitetssäkrad produkt på ett sätt som är hanterbart för användaren och uppfyller ställda kvalitetskrav.

De material som av olika orsaker inte kan återvinnas eller återanvändas måste läggas på någon form av deponi. Man skiljer här på deponier för:

• Inert avfall
• Icke farligt avfall
• Farligt avfall

För att bestämma vilken deponi som ett avfall kan/skall läggas på krävs omfattande analyser av ingående ämnen och laktester. Resultaten jämförs med de gränsvärden som anges i EU-dokument och förordningen om deponering av avfall.

De viktigaste regelverken kring avfall är avfallsförordningen, föreskrifter från Naturvårdsverket och EU:s avfallsdirektiv. Kommunen kan också ha lokala krav. Som avfallsproducent är man skyldig att hålla reda på gällande regler och följa dem.

Nedan följer några grundläggande krav som omfattar alla avfallsproducenter:

• Analysera och klassificera avfallet
• Minimera uppkomsten av avfall
• Minska farligheten av avfall
• Hantera och lagra enligt allmänna eller särskilda regler
• Hålla reda på mängder och typer av avfall som uppkommer i verksamheten
• Kontrollera att transportör och mottagare av avfall har nödvändiga tillstånd

Under detta stycke ses gjuteriernas olika avfallsslag över.

Överskottssand

Överskottssand är den klart dominerande restproduktsfraktionen och utgör cirka två tredjedelar av den totala mängden, det vill säga runt 200 000 ton per år.

Överskottssanden kan indelas i två ungefär lika stora huvudgrupper beroende på typen av bindemedel: bentonitbunden och kemiskt bunden sand.

Generellt sett innehåller överskottssand från gjuterier små föroreningsmängder och bör därför i största möjliga mån användas som resursmaterial i andra applikationer. Härigenom finns förutsättningar för ekonomiskt fördelaktiga lösningar för såväl gjuterier som användare. Mindre uttag av jungfruliga material och ofta kortare transporter ger positiv effekt ur miljöhänseende. Om den bentonitbundna sanden packas för att vara kompakt är den mycket tät tack vare innehållet av just bentonit som har förmågan att svälla vid tillsats av vatten. Detta kan man utnyttja för att förhindra vatteninträngning exempelvis vid deponier. De kemiskt bundna sanderna har sinsemellan liknande geotekniska egenskaper men de miljömässiga egenskaperna varierar, främst beroende på bindemedelstyp.

De flesta gjuterier har intern sandåtervinning. Trots det uppstår överskott av sand på grund av att sand kontinuerligt tillförs systemet via kärnsand. En viss del av sanden måste därmed lämna systemet för att det inte skall svämma över.

Det bästa är att utveckla tekniker som möjliggör att mer sand kan återvinnas. Alternativ användning kan vara för sluttäckning av deponier, konstruktionsmaterial på deponier, bullervallar, cykelvägar eller som material i betong, tegel och murbruk.  En sammanställning visas i tabellen nedan.

Tabell 1.

Spån och slipmull

Spån och slipmull uppstår vid bearbetning av gjutgodset. En stor del kan smältas om utan föregående behandling. Vid omsmältning i kupolugn krävs brikettering före smältning, annars föreligger risk att det följer med rökgaserna upp i luftreningsutrustningen. Skärvätskor kan förekomma som förorening, vilket bland annat kan påverka hållfastheten vid brikettering, dock brukar mesta mängden av skärvätska pressas ut vid brikettering. Generellt är det svårare att hantera slipmull jämfört med spån. Briketter av slipmull får lägre hållfasthet och är svåra att smälta i induktionsugnar.

Slagg

Slagg från metallgjuterier lämnas för återvinning i externa återvinningsanläggningar medan slagg från järn- och stålgjuterier oftast går till deponi eller används för utfyllnader. Slagg från järn- och stålgjuterier har liten miljöpåverkan och klassas som inert avfall, vilket underlättar eventuell alternativ användning.

Stoft

Med stoft avses finkornigt material som fångats upp i filter eller cykloner. Inom gjuterier uppkommer både sandrika och metallrika stoft. Största mängderna utgörs av sandstoft från filter vid sandberedning och urslagning. Sandstoft från bentonitbunden sand innehåller ofta höga bentonithalter, upp till ca 20 %. Forskning pågår för närvarande för att kunna skapa avsättning för detta fina sandstoft.

Smältverksstoft och stoft från blästring och efterbearbetning innehåller mycket metaller, vilka beror på metallråvaran. I vissa fall klassas stoftet som farligt avfall. Även här pågår forskning för att kunna hitta avsättning av detta finkorniga material, antingen genom brikettering och tillbaka till gjuteriet, eller till något smältverk.

Övriga avfall

Vissa stoft, bindemedelsrester, skärvätskor, oljeavfall och andra kemikalierester är exempel på farligt avfall från gjuterier. Speciella regler gäller kring transport och omhändertagande av farligt avfall.

Slam uppstår huvudsakligen i våtskrubbrar och våttrumlingsanläggningar. Vatteninnehållet kan innebära problem vid hantering och vid eventuell deponering. Vatten är ej önskvärt på deponier eftersom det bidrar till lakvattenbildning. Vid många deponier finns en gräns för lägsta torrsubstanshalt (TS-halt) som tas emot.